Humle – en bitter historia
För att brygga öl krävs vatten, malt, jäst och humle. Varje ingrediens och del i tillverkningen spelar en avgörande roll för hur ölet kommer smaka och dofta i slutändan. I första delen av vår serie "Koll på öltillverkningen" tittar vi närmare på en av ölets mest älskade ingredienser – humlen.
Humle, eller Humulus Lupulus som det heter på latin, tillhör hampväxterna och odlas runt om i världen. Plantan blir mellan 6-10 meter hög och det är humlens honblommor, de s.k. humlekottarna, som används vid öltillverkningen. Den första dokumenterade odlingen av humle var 736 i tyska Hallertau men det dröjde ända fram till 1079 innan man började använda humle i öl.
I Sverige har man odlat och använt humle sedan 1200-talet. Förr reglerades det hur mycket humle landets gårdar skulle odla och leverera till kronan och som en följd av detta anlades särskilda humlegårdar. En av de mest kända är Humlegården i centrala Stockholm, som fram till 1648 fungerade som kryddgård.
Humlens uppgift är att ge ölen både smak och doft. Beroende på vilken humlesort som används och vilket ursprung den har bidrar den med en distinkt karaktär. Humlen kan tillsättas under olika stadier av bryggprocessen beroende på vilket slutresultat man vill uppnå. Förutom sina smakmässiga egenskaper ger humlen ölet ett stabilare skum, djupare färg och bättre hållbarhet.
Beroende på vilken typ av öl man brygger används olika humlesorter. Vissa humlesorter är också vanligare i vissa regioner, exempelvis är det mer troligt att du hittar amerikanska humlesorter som Amarillo, Cascade eller Centennial i just en amerikansk ale och brittiska Fuggles, Goldings eller First Gold i en engelsk bitter.
Vill du lära dig mer om humle?
Här hittar du vår stora humleguide där du kan läsa mer om några av våra vanligaste humlesorter.
Skrivet av strateg • 14 november, 2014