Första bryggningen av öl

En del bevis har tolkats på ett sätt som visar på ölbryggning i Mesopotamien så tidigt som 10 000 f.Kr. när jordbruket först utvecklades i regionen.

En del forskare har hävdat att öl upptäcktes genom att korn som användes för brödframställning fermenterades av misstag. Andra forskare menar att ölet kom till före brödet och att det framställdes avsiktligt för berusning.

Öl i Mesopotamien

Folket i det antika Mesopotamien njöt av öl så mycket att det var något man drack av dagligen. Målningar, dikter och myter skildrar både människor och deras gudar när de njuter av öl. Ölet konsumerades genom halm för att filtrera ut bitar av bröd eller örter i som fanns kvar i drycken. Brygden var tjock, ganska lik dagens moderna gröt, och sugröret uppfanns av faktiskt sumerierna eller babylonierna, speciellt för att dricka öl.

I den berömda dikten från denna tid, ”Inanna och visdomsguden”, dricker de två gudarna Enki och Inanna öl tillsammans och visdomsgudinnan Enki blir så berusad att han ger bort den heliga meh (civilisationslagen) till Inanna. Den sumeriska dikten ”Hymnen till Ninkasi” är både en lovsång till ölets gudinna, Ninkasi och ett recept på öl, skrivet runt 1800 f.Kr.

I den sumeriska / babyloniska ”Gilgamesheposet” lär sig hjälten Enkidu att dricka öl av tempelskytten Shamhat. Senare i berättelsen råder en krögare Gilgamesh att ge upp sin strävan efter meningen med livet och bara njuta av vad det har att erbjuda, inklusive öl.

Sumerierna hade många olika ord för öl, från sikaru till dida till ebir (vilket betyder ”ölkrus”) och ansåg att drycken var gåva från gudarna för att främja mänsklig lycka och välbefinnande. De ursprungliga bryggarna var kvinnor som regelbundet bryggde öl i hemmet som en del av sitt dagliga köksarbete. Öl gjordes av kornbröd som sedan jästes. Ölbryggning var i denna tid synonymt med bakning.

Det berömda Alulukvittot från staden Ur 2050 f.Kr. är ett kvitto som bekräftar ett köp av 5 Silas av ”den bästa ölen” från bryggaren Alulu (fem Silas motsvarar ungefär fyra och en halv liter). ”Kvittot” som är skrivet på en stenplatta är ett bevis på att ölbryggning redan nu hade blivit kommersialiserad.

Under den babyloniska regimen ökade den mesopotamiska ölproduktionen dramatiskt, blev mer kommersialiserad och lagar infördes om öl och ölbryggning. Detta finns nedskrivet som punkterna 108-110 i Hammurabi-lagen:

”108
Om en krögare (kvinnlig) inte accepterar majs, som betalning av dryck, utan tar betalt i pengar, och dryckens pris är mindre än för majsen, ska hon dömas och kastas i vattnet (dränkas).

109
Om konspiratörer träffas i en krögares hus och dessa konspiratörer inte fångas och avlämnas till domstolen, ska krögaren dödas.

110
Om en ”guds syster” öppnar en krog eller går in i en krog för att dricka, ska den här kvinnan brännas till döds.”

Lag 108 hade att göra med de krögare som tog betalt i pengar istället för majs, som var det riktiga betalmedlet. Straffet, om de blev upptäckta, var död genom dränkning. Öl användes vanligtvis i byteshandel, inte för kontantförsäljning, och en daglig ranson av öl gavs för alla medborgare. Den mottagna storleken berodde på personens sociala status.

Den andra lagen handlar om krögare som uppmuntrar förräderi genom att tillåta upprorsmakare att samlas i dennes lokal.

Den tredje lagen som nämns gäller kvinnor som var på väg att bli eller var prästinnor och som gemensamt öppnar ett dryckeshus eller som dricker på en krog. Babylonierna hade ingenting emot att en prästinna drack öl men invände sig mot att man gjorde det på samma sätt som vanliga kvinnor gjorde.

Babylonierna bryggde många olika sorters öl och klassificerade dem i tjugo kategorier som alla hade olika karaktärer. Öl blev dessutom en vanlig råvara i utrikeshandeln, särskilt med Egypten, där drycken var väldigt populär.