Den tyska renhetslagen brukar nämnas som en av de allra första livsmedelslagarna. Men det är inte den första lagen som stiftats för att säkerställa kvalitén på ölproduktion. Redan år 1156 stiftades en lag i tyska Augsburg om straff vid tillverkning av dåligt öl. I tyska Weimar stiftade man 1363 en lag kring råvarorna som används vid ölproduktion. Men det var i München som man 1363 införde man regeln om att öl endast får innehålla humle, malt och vatten.

Dessa lagar skapade man för att kunna kvalitetssäkra ölproduktionen i landet. Från början var malten tvungen att komma från korn, men numera får man även göra malt på vete. Enligt den tyska renlighetslagen är det dock förbjudet att brygga öl på ris, majs eller etc.

I originalskriften från 1516 nämner man inte ingrediensen jäst som är en förutsättning om man ska framställa öl. Anledningen till att man inte nämner jäst är att det var en ingrediens som man tog från föregående produktion och tillsatte till den nya bryggningen.

Lagen spreds över Tyskland med åren och blev en nationell lagstiftning först 1906. Lagen som gäller nu fick sin form i ölskattelagen 1923.

1987 ansåg EU-domstolen att lagen är ett hinder för handel och den tyska renhetslagen ses numera som ett skyddat och traditionellt öltillverkningssätt, som visserligen fortfarande gäller tysktillverkad öl.