Egyptierna själva trodde att människan hade fått lära sig konsten att brygga öl av den stora guden Osiris vilket ger en vink om hur betydelsefull ölet var för folket. Precis som i Mesopotamien så var det kvinnorna som var först med att brygga öl i Egypten, först och främst i sina hem. Ölet hade även i Egypten en grötliknande konsistens och bryggdes ungefär på samma sätt. Senare tog männen över ölbryggningen.

Forntida egyptiska bryggerier och bagerier.

Öl spelade en viktig roll i den mycket populära myten om gudinnan Hathors födelse. Enligt berättelsen (som har mycket gemensamt med den bibliska berättelsen om den stora syndafloden) skickar guden Ra sin dotter, Sekhmet, till jorden för att förstöra den.

Ra ångrar sitt beslut och medan Sekhmets förstör stad efter stad låter Ra färga ölet i en stor bassäng rött. Sekhmets som bokstavligt talat är riktigt blodtörstig dricker upp all den röda ölen i tron att det är blod. Sekhmet blir full, somnar och vaknar istället som gudinnan Hathor, den välvilliga gudinnan av bland annat musik, skratt, himlen och tacksamhet.

Tänk vad lite öl kan göra. 😊

En inskription daterad redan 2200 f.Kr. lyder: ”Munnen av en fullkomligt nöjd man är fylld med öl.”

Egyptierna har njutit av öl så länge och så regelbundet att drottning Cleopatra VII (ca. 69-30 f.Kr.) förlorade i popularitet då hon i slutet av sin regeringstid införde ölskatt (den första någonsin). Folket blev mer upprörda av detta än för drottningens krig mot Rom. Ett krig som finansierades mycket med hjälp av ölskatten. Även om drottningens förklaring var att minska befolkningens intag av öl.

Eftersom öl ofta användes i medicinska ändamål (över 100 olika läkemedel använde öl som ingrediens) betraktade man skatten på öl som orättvis.

Läs också

Ölets historia del 3 – Öl i det gamla Grekland och Rom