Vart tar all whisky vägen? Det är en fråga som varje destilleri känner till svaret på, men som fortfarande får både nyfikna turister och nyblivna whiskeyentusiaster att höja på ögonbrynen. Svaret är lika poetiskt som oundvikligt: änglarna tar sin del.

Under lagringen av whisky i ekfat sker en tyst och ständigt pågående process. Faten, som ofta lagras i flera år, andas bokstavligen med omgivningen. När solen värmer upp lagerlokalen expanderar vätskan och pressas in i träets fibrer. När temperaturen sjunker trycker träet tillbaka vätskan — men inte allt kommer tillbaka.

Varje år försvinner en liten andel, ofta mellan 2 och 4% av fatets innehåll. Det avdunstar ut genom träets porer, försvinner ut i luften och sägs, med glimten i ögat, vara en slags skatt som tillfaller himlens invånare. Destillerier världen över kallar det för The Angels’ Share — änglarnas andel.

För vissa destillerier betyder det enorma volymer som går upp i rök. Bara i Skottland beräknas flera miljoner liter whisky ”försvinna” varje år på det här sättet. Förlusten är så pass stor att man förr brukade misstänka att lagerhusarbetare tappade whisky avsiktligt — tills man insåg att naturen själv skötte det jobbet.

Men det är inte bara en kostnad — det är också en del av magin. Änglarnas andel bidrar till att skapa den komplexitet och mjukhet som lagrad whisky är känd för. När innehållet i faten sakta krymper under årens lopp förvandlas den kvarvarande vätskan till en mer koncentrerad och sofistikerad dryck. Så nästa gång du sippar på en lagrad bourbon, irländsk whiskey eller en skotsk single malt, kan du skänka en tanke till de änglar som fick ta sin del — och som kanske svävar nöjda över destilleriets tak.